Ur en experts perspektiv: UF-centrets expert – den osynliga yrkespersonen bakom statens systemutveckling
Jag har bott i huvudstadsregionen i flera årtionden, men tillbringar mina somrar i stugan på min hemort i Norra Karelen. Jag har arbetat med systemutveckling vid UF-centret i ungefär tio år och berättat om mitt arbete när bekanta frågat. Ändå återkommer samtalet ofta till frågan: ”Var var det nu du jobbade, på FPA?”
Det har fått mig att fundera på hur mitt eget och mina närmaste kollegors arbete vid UF-centret och inom systemutveckling skulle kunna beskrivas, kanske lite tillspetsat men ändå på ett sätt som känns igen.
En expert vid UF-centret är en osynlig slitvarg inom den finländska förvaltningen. Hen fattar inte själv beslut om vilken politik som ska föras. Hen följer nyheterna för att se vilken regering som väljs att leda Finland och väntar sedan på de första signalerna och nyheterna om nya arbetskraftspolitiska åtgärder eller förändringar. Om medarbetaren har längre erfarenhet vet hen att de politiska målen ofta är i ständig rörelse och att den ena reformen eller försöksverksamheten avlöser den andra, vanligtvis utan några längre andningspauser.
En liten lagändring kan vara omfattande ur ett informationssystemsperspektiv
UF-centrets expert syns inte på ministerns presskonferens när en reform presenteras. Men när regeringens proposition innehåller förändringar som gäller exempelvis sysselsättningstjänster, arbetslöshetsskydd eller integration börjar flera personer på UF-centret förr eller senare fundera på frågor som:
- Vad förändras jämfört med nuläget?
- Vilka är kraven och vad måste åtminstone genomföras?
- Vilken information behövs om reformen?
- Vilken samutveckling krävs?
- Finns det finansiering för förändringarna?
När förändringarna tillsammans med systemleverantörerna har identifierats, specificerats, genomförts, testats, dokumenterats och kommunicerats till användarna börjar nästa spännande skede: Vad händer om systemet kraschar dagen därpå? Kommer eventuella fel fram direkt eller först senare?
Erfarenheten har lärt UF-centrets expert att en lagändring som låter enkel i praktiken kan innebära 53 ändringar i tre informationssystem och fyra processer. Senast togs den så kallade ”obligatoriska arbetssökarprofilen” i produktion i början av september. Även i detta fall omfattade lagändringen mer än bara kravet på en obligatorisk profil. Undantag från publiceringsskyldigheten måste dokumenteras i en plan, publiceringen är kopplad till olika datum och för att underlätta uppföljningen utvecklades särskilda arbetsuppgifter för experterna.
Allt förändras runt omkring, men arbetet måste ändå fortsätta som vanligt
UF-centrets expert har en exceptionell förmåga att leva i ständig förändring, vilket innebär att det inte lönar sig att fästa sig alltför mycket vid organisationsschemat. I omloppet planeras ibland en övergång till en ny myndighet som ska grundas eller till en annan befintlig organisation. Om inget annat förändras så byts åtminstone enhet, chef eller ansvarsområden. Samtidigt fortsätter arbetet som vanligt och någon frågar kanske varför förändringen ännu inte är klar eller hur det kan ta så lång tid.
Trots att man inte alltid får den bilden genom att läsa sociala medier förenar den bästa UF-centrets expert förvaltningsexpertens uthållighet, IT-specialistens problemlösningsförmåga, chefens kalender och den finländska sommarstugeägarens förmåga att lösa situationen med det som råkar finnas i förrådet. Hen är van vid att tacken kommer först när förändringen har genomförts. Därefter konstaterar kollegorna och programvaruhusets medarbetare unisont: ”Det där var minsann ett kraftprov”, och sedan fortsätter man direkt till nästa uppgift i arbetskön enligt principen om kontinuerliga leveranser.
Något består ändå – strömmen av lagändringar och bekantas frågor
När helheten kring den obligatoriska publiceringen av arbetssökarprofilen var klar satte jag mig tillsammans med en kollega för att gå igenom kommande lag- och förordningsändringar. Du har kanske redan hört talas om några av dem: ett kompetenschecksystem planeras för långtidsarbetslösa och utvalda städer får finansiering för så kallade stadsdelspiloter, det vill säga projekt som ska främja ungas sysselsättning. Och i anslutning till förändringarna av det allmänna stödet efterfrågar även Utbildningsstyrelsen information om personer som kan avlägga den allmänna språkexamen på mellannivå eller delar av den avgiftsfritt.
Trots alla mina funderingar kring vilket arbete jag gör och i vilken miljö jag arbetar kommer vi sannolikt nästa sommar tillbaka till samma fråga: ”Vad var det nu igen du jobbade med?”
Författare
Anne Glad, Utvecklingsexpert, UF-centret